Lär dig allt om flikfisken: en expert på kamouflage
Det första du kanske tänker när du ser detta djur är att det har skapats av någon med mycket fantasi. Flikfisken är expert på kamouflage och att smälta in i sin miljö, eftersom dess kropp perfekt imiterar den omgivande vegetationen.
Du ska nu få läsa om ett av de mest fascinerande djuren som finns. Om du vill veta mer om dess biologiska uppbyggnad ska vi här ge dig lite fascinerande information som hjälper dig att få en uppfattning om hur den förhåller sig till sin miljö och sitt sätt att överleva på den här planeten. Låt oss börja.
Taxonomi och egenskaper hos flikfisken
Flikfisken (Phycodurus eques) är ett djur som tillhör familjen Syngnathidae , som omfattar havsdrakar som den själv, men också havsnålar och sjöhästar. Den är den enda medlemmen i sitt släkte, Phycodurus.
Namnet syftar på dess morfologi, som ger den intryck av att vara en del av de omgivande algerna. De långa, komplexa och flexibla utskotten på kroppen hjälper den att smälta in i miljön, eftersom den vanligtvis lever fäst vid vegetationen på havsbotten. Dess färger varierar från brunt till olivgrönt av samma anledning.
Den mäter vanligtvis cirka 30 centimeter. Förutom den rörformade munnen har den också spetsiga taggar på båda sidor av kroppen, som är ett sista försvar mot rovdjur.
Dess habitat: där flikfisken är expert på kamouflage
Flikfisken lever på Australiens södra kust, från Abrolhosöarna till västra Victoria. Den har även observerats i Bass Strait och Tasmanien.
Den tenderar att frekventera klippiga rev där det växer tång. Den lever i vatten på upp till 50 meters djup, nära kusten och runt sandbankar. Även om de kan förflytta sig över avstånd på upp till 5 hektar är dessa djur mycket långsamma och blir snabbt utmattade, vilket gör att deras geografiska utbredning är något begränsad.
Du kanske också vill läsa: Spegelbaggar: deras blanka kroppar fungerar inte som kamouflage
Näring
Den här sjöhästvarianten är köttätande och utnyttjar sin begränsade rörlighet på ett intelligent sätt. Närmare bestämt så tenderar den att stå stilla bland algerna och låter sig gungas av strömmarna för att smälta in i sin omgivning. Detta är varför flikfisken är expert på kamouflage. På detta sätt kan den bevaka sina byten, som består av räkor, plankton och fisklarver.
För att fånga dem utför den en sugrörelse med munnen och expanderar en led längst ner på nosen. På så sätt blir bytet omedelbart absorberat utan att det hinner reagera.
Flikfiskens beteende
Denna art rör sig vanligtvis ensam eller i par, beroende på årstiden. Det är en mycket långsam simmare, som behöver långa vilor efter varje simning och riskerar att dö när den kämpar mot starka strömmar för länge.
Dess aktivitet är uppdelad i korta perioder, utan preferens för natt och dag, eftersom de miljöer den vistas i vanligtvis inte har alltför mycket ljus.
Flikfisken tillbringar den mesta av sin tid bland vegetationen vilket är där den är i sitt esse som expert på kamouflage. Den smälter lätt in i sjögräsmiljön som ger fisken skydd och gömställen och där den samtidigt kan vänta på byten. Skulle rovdjur hitta den blir dessa ofta överraskade av de tidigare nämnda taggarna, vilket ger flikfisken en chans att överleva.
Läs också: Fakta om stenfisken: en mästare i kamouflage
Reproduktion
När de letar efter en partner konkurrerar hanarna våldsamt med varandra om honorna. Uppvaktningen är lång och går ut på synkroniserad simning hos hanen och, om honan godkänner honom, även hos honan.
Honan lägger upp till 250 ägg, ibland upp till 300, medan hanen utvecklar en rad äggledare på sin svans. Äggen läggs i dessa och ruvas i cirka 4 veckor. Kläckningen pågår i flera dagar; partier av kläckta ungar föds i etapper och föräldrarna gör allt de kan för att försöka se till att så många som möjligt överlever. Överlevnaden är dock bara cirka 5 %.
De nykläckta ungarna är helt självständiga och kan jaga, så det hos denna art finns ingen föräldraomsorg.
Bevarandestatus för flikfisken
Trots att den anses vara nära hotad (NT) har den sedan 2016 kategoriserats som livskraftig (LC) på IUCN:s rödlista. Antalet flikfiskar fortsätter dock att minska år efter år, eftersom den är mycket känslig för försämring av livsmiljöer på grund av sin begränsade förmåga att förflytta sig.
Mänsklig verksamhet har påverkat dem negativt, särskilt med avloppsvatten och bifångster från fiske. Problemet är att dessa omständigheter, liksom störningar från fritidsdykning, är anekdotiska och inte officiellt registrerade.
Även om flera områden i dess utbredning har fått beskydd och arten har blivit inkluderad i Australiens lag om bevarande av biologisk mångfald och miljöskydd, finns det fortfarande mycket arbete kvar att göra, eftersom den inte är internationellt eller kommersiellt skyddad. Kommer vi i fortsättningen få se flikfisken i våra rev?
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Pollom, R. 2017. Phycodurus eques . La Lista Roja de Especies Amenazadas de la UICN 2017: e.T17096A67622420. https://dx.doi.org/10.2305/IUCN.UK.2017-2.RLTS.T17096A67622420.en . Consultado el 04 de enero de 2023 .
- Connolly, R. M., Melville, A. J., & Preston, K. M. (2002). Patterns of movement and habitat use by leafy seadragons tracked ultrasonically. Journal of Fish Biology, 61(3), 684-695.
- Martin-Smith, K. M., & Vincent, A. C. (2006). Exploitation and trade of Australian seahorses, pipehorses, sea dragons and pipefishes (family Syngnathidae). Oryx, 40(2), 141-151.