Lär dig allt om den märkliga skeletträkan
Skeletträkor är ett märkligt ryggradslöst djur som har ett genomskinligt “skinn” som gör att man kan se dess “skelett”. Tack vare denna egenskap kan den märkliga skeletträkan smälta in i sin omgivning och bli omöjliga att upptäcka för rovdjur.
Termen “skeletträka” avser inte en enda art, utan närmare bestämt hela Caprellidae-familjen. Det finns dock en ny medlem i denna grupp vars vetenskapliga namn är Liropus minusculus, och det är denna vi ska titta närmare på i denna artikel. Fortsätt läsa och lär dig mer om den märkliga skeletträkan!
Habitat och utbredning
Det första kända exemplaret av denna art hittades på 30 meters djup i en grotta utanför Catalina Island i Kalifornien. Man tror dock att den är spridd över hela nordöstra Stilla havet. Detta gör att den särskiljer sig i Caprellidae-familjen, eftersom de flesta av dess släktingar lever i Atlanten eller Medelhavet.
På grund av sitt utseende är skeletträkan i stort sett osynlig för rovdjur, så den tenderar att sätta sig mitt på stenar och växter. Den delar sin livsmiljö med flera marina ryggradslösa djur, som hydrozoer och bryozoer, som den efterliknar för att dölja sitt “skelett” ännu mer.
Skeletträkans fysiska egenskaper
Som vi nämner ovan är det viktigaste kännetecknet för denna säregna räka att den har en genomskinlig kropp som exponerar dess inre som liknar ett “skelett”. Det bör noteras att denna struktur i själva verkar inte är dess ben, eftersom leddjur saknar benstruktur, och i stället har ett yttre, så kallat exoskelett. Därför är det “skelett” som syns inuti dess kropp i själva verket ett visuellt trick för att efterlikna miljön.
Skeletträkan är extremt liten och mäter bara mellan 2,1 och 3,3 millimeter i längd. Detta innebär att den är nästan osynlig för det mänskliga ögat. Dess kropp har dock den typiska “C”-formen som man ser hos de räkor som vi vanligen konsumerar. På grund av sitt genomskinliga utseende kallas de faktiskt också spökräkor.
Skeletträkans kropp har samma struktur som andra amfipoder, och består av 13 sektioner eller block. Var och en av dessa sektioner innehåller två par ben som räkan använder för att simma, förutom de två första som är modifierade till klor för jakt- och fångstsyften, samt det sista benparet som är till för att hålla fast sig med.
Du kanske också vill läsa: Lysmasken Phausis Reticulata, det så kallade “blå spöket”
Beteende hos den märkliga skeletträkan
I motsats till vad man skulle kunna tro är skeletträkan ett naturligt rovdjur som sitter och väntar med ögonen öppna för att fånga sitt byte. Eftersom dess kropp går obemärkt förbi i miljön behöver den bara vänta tålmodigt på att dess offer ska närma sig. På grund av detta tillbringar de mycket tid orörliga på klippor eller den marina växtligheten.
Skeletträkans diet
Skeletträkor i allmänhet är kända för att vara allätare. Deras diet består av en mängd olika mikroorganismer som är mindre än dem själva. Bland de mest populära är kiselalger, detritus, vissa maskar, olika typer av protozoer och även vissa kräftdjurslarver.
Du kanske också vill läsa: 10 kuriosa om kråkor
Reproduktion
Eftersom skeletträkan upptäcktes först 2013 finns det tyvärr inte mycket information om dess reproduktion. Hur som helst så tror man att den följer samma parningsmönster som sina närmaste släktingar. Detta innebär att dess reproduktion äger rum strax efter ömsning, eftersom det är först vid denna tidpunkt som hanen kan befrukta honan.
Dessa organismer befruktar sina ägg externt. Honan fångar dock upp äggen och förvarar dem i en liten “påse” i sin mage. Direkt som de kläcks har ungarna utseendet av en vuxen räka, men mycket mindre.
Även om vi fortfarande har väldigt lite information om skeletträkan är det fascinerande att observera hur den har anpassat sig till sin miljö. Dess egenskaper har gjort att den trots sin storlek har kunnat bli ett våldsamt rovdjur, vilket är en fördel i havet. Detta är ett perfekt exempel på hur otrolig naturen är och dess förmåga att skapa väldigt spännande och märkliga arter.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Sánchez-Moyano, J. E., García-Asencio, I., & Guerra-García, J. M. (2015). Littoral caprellids (Crustacea: Amphipoda) from the Mexican Central Pacific coast, with the description of four new species. Journal of Natural History, 49(1-2), 77-127.
- Guerra-Garcia, J. M., & Hendrycks, E. A. (2013). A new species of Liropus (Crustacea, Amphipoda, Caprellidae) from California, USA, with an illustrated key of the genus. Zootaxa, 3718(5), 467-476.
- Mauro, F. D. M., & Serejo, C. S. (2015). The family Caprellidae (Amphipoda: Caprelloidea: Caprellidae) from Campos Basin, Southwestern Atlantic, with a key of species occurring in Brazil. Zootaxa, 4006(1), 103-127.
- Guerra-Garcia, J. M., Chatterjee, T., & Schizas, N. V. (2015). New genus and new species of Caprellidae (Crustacea: Peracarida: Amphipoda) from the mesophotic coral ecosystems of Puerto Rico and St. Croix, Caribbean Sea. Zootaxa, 4018(1), 80-96.