5 inte så kända fakta om hornugglan
Hornugglan är en rovfågel som har ett väldigt förtrollande utseende. Idag ska vi berätta om några inte så kända fakta om hornugglan som du kanske inte kände till. Så läs vidare!
Denna uggla finns på större delen av planetens norra halvklot, till exempel i Amerika, Europa, Ryssland och även Japan.
Det vetenskapliga namnet på denna art är Asio otus. Den tillhör ordningen Strigiformes; en grupp som innefattar olika nattfåglar som t.ex. just ugglor. Läs vidare och upptäck några inte så kända fakta om hornugglan.
Hur ser hornugglan ut?
Hornugglan är en medelstor fågel som i genomsnitt är 35 centimeter lång och har ett maximalt vingspann på 100 centimeter. Dess fjäderdräkt är tät och tenderar att ännu tätare på huvudet, vilket gör att det ser fyrkantigt ut. Fjädrarna bildar dessutom två tofsar som ser ut som öron.
När det gäller färgsättningen uppvisar denna fågel en kombination av svarta, bruna och vita fjädrar. Dessa bildar ett varierat mönster som till viss del liknar trädens bark. Detta kamouflage hjälper den att undgå upptäckt när den sitter i träden.
Denna art är nattaktiv och är inte lätt att upptäcka på dagen. Av denna anledning, trots att dess utseende är ganska unikt och den är välkänd i flera delar av världen, är många aspekter fortfarande ganska okända.
Läs också: Hur man tränar en katt att sova på natten
Några inte så kända fakta om hornugglan
Hornugglan är en imponerande art med intressant färgsättning, men det finns några ganska märkliga aspekter av dess biologiska sammansättning. Låt oss ta en titt på några av dem.
1. Hornugglan har inga horn
De långsträckta tuvorna på toppen av hornugglans huvud är inte horn och inte heller öron, utan långa fjädrar som sticker ut något. Öronen är i själva verket dolda på varje sida av skallen, men fjäderdräkten är så tät att de inte syns så tydligt.
2. De låtsas vara en del av träden
När ett rovdjur dyker upp förlänger hornugglan sin kropp, pressar ihop sina fjädrar och håller sig helt stilla för att låtsas vara en del av trädet. Även om kroppsfärgningen är viktig i dessa scenarier anpassar ugglorna också sitt beteende för att öka sin överlevnad.
3. De är nomadiska
Ugglor av den här arten flyttar ofta mellan flera olika delar av sitt naturliga utbredningsområde. Dessa förflyttningar är korta och beror på överflöd eller brist på föda, så de betraktas vanligtvis inte som egentliga flyttar. På grund av detta anses de vara nomadiska fåglar som ständigt söker efter revir som är lämpliga för deras överlevnad.
4. De kan röra på sina “horn” (huvudtofsar)
Även om de fjädrar som sticker ut från huvudet inte har någon auditiv funktion är de nödvändiga för fågelns kroppsspråk. Faktum är att dessa tofsar har en viss rörlighet och kan förändra fågelns totala utseende, ändra dess humör eller hjälpa den att se mer skrämmande ut.
Läs också: Bevarandet av örnar i Spanien
5. Ett intressant fakta om hornugglan: Den bygger sällan sina egna bon
Det kan låta konstigt och otroligt, men hornugglorna bygger sällan sina egna bon från grunden. I stället återanvänder de bon som lämnats andra fågelarter, vilket sparar tid och gör att de kan koncentrera sig på häckningen. Om de inte hittar ett lämpligt bo kan de förstås bygga ett själva.
Som du ser är hornugglan en intressant fågel med många intressanta aspekter. Dess undvikande beteende och utmärkta kamouflage gör den dock svår att studera, så det finns fortfarande många olösta frågor om dess liv. Så vi kan bara hoppas att forskningen fortsätter och att vi i framtiden får lära oss mycket mer om denna vackra art.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Tome, D. (2003). Nest site selection and predation driven despotic distribution of breeding long‐eared owls Asio otus. Journal of Avian Biology, 34(2), 150-154.
- Perrone Jr, M. (1981). Adaptive significance of ear tufts in owls. The Condor, 83(4), 383-384.
- Ivory, A. 1999. “Asio otus” (On-line), Animal Diversity Web. Recuperado el 6 de enero de 2023, disponible en: https://animaldiversity.org/accounts/Asio_otus/
- Garner, D. J., & Milne, B. S. (1998). A study of the Long-eared Owl Asio otus using wicker nesting baskets. Bird Study, 45(1), 62-67.
- Rodríguez, J. A. H. (2001). Aproximación al conocimiento de la biología del búho chico,” asio otus”, en la provincia de Zamora. Anuario del Instituto de Estudios Zamoranos Florián de Ocampo, (18), 163-196.